Dd

Vi gungar på Verklighetsvågorna. Ibland varse djupen. Ibland bländade av ytan. Ibland upptagna av att finna den där omtalade stranden som ska finnas nånstans så långt borta att den är alldeles nära.

Dd

Tiden vill möta oss. Vi vill prompt mäta den. Låsa in den i almanackan. Ju mer vi kategoriserar den går vi lätt miste om tidens paradoxala kärleksförhållande till Evigheten.

Dd

Vi är alla en del av det stora livgivande grönskandet. Uppmärksamma grönt. Förnim grönt. Bär grönskandet som bär dig. Lev i grönskandansandet.

Dd

Ljusets väg är aldrig enkelriktad. När vi låter ljuset lysa i oss anar vi en väg som blir till först när vi går den.

Dd

Vari består vårt hopp?
Att vi i tillit till den frihet vi kan ana redan i oss själva ska bli synlig i den allmänning där allt och alla kan äga rum.

Dd

Tre små fåglar söker sin frihet hos oss.
Tillit.Hopp. Kärlek. Behöver allt utrymme de kan få.

Dd

Kanske vi är här redan när vi kommer hit. Kanske dröjer vi kvar när vi inte längre är här. Kanske är vi inte ens här när vi är här. Hur som är vi här en kort tid även om den tycks lång. Med i det ständigt pågående varandet och vardandet. Varats ständiga rörelse, lek, dans. Uppbjudna av både Visheten och Gud.