De

Svalorna droppade en tanke:
Kanske också trädens dans i vinden är en omistlig del i det vi kallar Verkligheten!

Dd

Att sova har sin tid. Att vakna sin. Att drömma har sin tid. Att förverkliga sin. Allt har sin tid. Förunderligt då att vi så ofta menar oss inte ha tid.

Dd

Att vänta törstig med fötterna i vattnet vid källans rand . Att vänta på det som redan är här. Att inte se himlen för att den inte är spektakulär.

Dd

Vi laddar våra apparater så idogt och mer eller mindre hållbart. Hur idogt och hållbart laddar vi hjärta, själ, själv.

Dd

Det finns en glipa hitom bortom och bortom hitom där Ljus och Grönska kan skönjas. Var och en av oss en sådan. Alltså du och jag och alla andra.

Dd

En del glömmer ta med sig sin skugga när de ger sig av på resa.Tråkigt. Den är en omistlig del av närvaron.

Dd

Något att uppmärksamma vid val av alla dessa dörrar som erbjuds oss. Går de att öppna och stänga? Leder de både in och ut?