Dd

Det var en gång en människa som tyckte att det var så förargligt att hon hade en skugga att hon bara gick ut i molnigt väder. När hon aldrig blev påmind om att skuggan alltid är utanför oss var det som den drog sig allt längre in i henne.

Dd

Gryningar och skymningar påminner oss om att vi är gränsvarelser mellan ljus och mörker, trasighet och helhet, evighet och tid.

Dd

Tid går och kommer. Nya blad följer gamla. Vi går och kommer.

Dd

Kanske är vi närmast det vi lever och rör oss och är till i, varandra och oss själva när vi sover. Det kan vi ta med oss in i den välsignade vakenheten.

Dd

I brist på lärare av vår egen sort kan vi vända oss till Årstiderna. Lyssna. Vad har de att säga om förändring och beständighet och tillvarons bräckliga styrka.

Dd

Våga vara berg. Våga vara tung. Bergfast i sin frihet. Våga stå grå. Våga stillhetens förändring. Våga erodera. Våga vila i tyngden. Våga kvardröjandets välsignelser.

Dd

Alla ansikten vi möter har något att berätta både som masker och djupa avslöjanden.