Dd

Att känna igen gryningen i sig är som att känna igen skymningen i sig fast tvärtom. Att vila i den förändring som sker oss förutan som är beständig.

Dd

Mönster överallt. Mosaik. Pussel. Labyrinter. Smådelar som vilar i gnisslar i formas i ett större helt. Också vi delar av detta delar det helt och fullt.

Dd

Det finns kors som är så komplexa att vi tror att vi inte kan bära dom eller struntar i dom. Vi kan varken bära eller strunta i. De är som Livet som bär oss när vi bär Livet.

Dd

Allra käraste Verklighet! Vi kan vila i Dina vingars skugga. Vi gan gå på grönbete i Dina gröna ängar. Vi kan understundom dela Din outtröttliga kamp för rättfärdighet för allt och alla.

Dd

Det vindlande kan vara lika framkomligt som det spikraka. Det är något vindlande med oss alla sällan spikraka.

Dd

Vi kan sätta punkt på mycket. Inte allt. Vi är med i en Större Berättelse med egna meningar som lever oss förutan ändå är vi omistliga. Lever vi in i den förnimmer vi att punkt lika mycket är en början som ett slut.

Dd

Livets träd. Kunskapens träd. Våra gungor hänger i deras grenar. Vi gungar påhejade av samma Vind som leker med deras löv.