Dd

Saliga de som hjälper tunga moln som tappat styrfart. De ska rikligt uppmuntras med ett befriande nådens regn.

Dd

I soluppgången klättrar ljuset upp i träden och ner i deras rötter också upp i oss och ner i våra fötter.

Dd

Det var en gång en människa som föll och fann den skatt som inte gör oss rikare men som visar oss hur värdefulla vi är som får oss att resa oss upp som vi aldrig gjort förut.

Dd

Allra käraste Verklighet! Du kärlekslockar oss att öppna dörren att se mörkret att se ljuset att föra berättelsen om Dig vidare också genom våra liv.

Dd

Det finns en tomhet vi varken behöver vara rädda för eller fylla. Den ger oss utrymme för oss själva varandra det gudomliga allt och alla. Utan den blir vi ytrum istället för utrymmen.

Dd

Det finns en tomhet vi varken behöver vara rädda för eller fylla. Den ger oss utrymme för oss själva varandra och allt och alla. Utan den blir vi ytrum istället för utrymmen.

Dd

Allra käraste Verklighet! Du bygger inga bastanta bestående monument. Du slår upp ditt tält mitt ibland oss och påminner oss om vår bastanta flyktighet.