Dd

På nåt förunderligt viss har vi himlen i vår blick, evigheten i ett ögonblick, en ögonblinkning.

Dd

Lövet gör sig redo att släppa taget och bejaka vindens erbjudande att dansa vidare på ett nytt sätt.

Dd

Tillvaron är fylld av hål och tomrum. Flera av dem mår bäst av att inte fyllas med nåt.

Dd

Himlen kan slå rot överallt. Kanske den kommer bitvis men den kan landa överallt.

Dd

Hur lär vi oss att ställa de rätta frågorna?

Dd

Också friktionen håller glöden vid liv.

Dd

Vi spinner minnestrådar och trådar av drömmar och förväntan och väver dom till nät som vi försöker fånga Verkligheten med.