Dd

Det finns kors som är så komplexa att vi tror att vi inte kan bära dom eller struntar i dom. Vi kan varken bära eller strunta i. De är som Livet som bär oss när vi bär Livet.

Dd

Allra käraste Verklighet! Vi kan vila i Dina vingars skugga. Vi gan gå på grönbete i Dina gröna ängar. Vi kan understundom dela Din outtröttliga kamp för rättfärdighet för allt och alla.

Dd

Det vindlande kan vara lika framkomligt som det spikraka. Det är något vindlande med oss alla sällan spikraka.

Dd

Vi kan sätta punkt på mycket. Inte allt. Vi är med i en Större Berättelse med egna meningar som lever oss förutan ändå är vi omistliga. Lever vi in i den förnimmer vi att punkt lika mycket är en början som ett slut.

Dd

Livets träd. Kunskapens träd. Våra gungor hänger i deras grenar. Vi gungar påhejade av samma Vind som leker med deras löv.

Dd

Hur ska vi få ihop det Hela? Ja inte genom att låtsas att det inte varit eller är trasigt i alla fall. Tråckla Limma Ömsint Älska Sammanfoga. Möjligheterna är legio bara vi börjar i det trasiga.

Dd

Kanske vår befrielse kommer i dagen när vi inser att det inte finns någon balans och vi inser att det är i den kreativa spänningen mellan än det ena än det andra vi lever och rör oss och är till.