Dd

Det mjuka levande Ljuset har rötter ända ner i det mjuka levande Mörkret. Det finns också ett hårt dövande mörker, ett hårt dövande ljus.

Dd

I väntan på vår inre soluppgång kan en i alla fall glädja sig över att dagen gryr i sin soluppgång.

Dd

Vad är det nu vi menar med allt vårt prat om alla? En vacker dag kommer vi att förstå det allihopa.

Dd

Vårt liv äger rum i ett större liv. Vi äger det inte. Det äger oss. Vi kan inte begripa det. Vi bjuds att bli gripna av det.

Dd

Det finns ett utrymme som alla längtar efter. Både de som har och de som inte har. Att ta boning i sig själv. Då tar vi inte plats för andra.

Dd

Hoppet driver mot land likt drivved i hopplöshetens ocean. Söker också en strand en glöd i vårt inre.

Dd

Våra minnen är som vägmärken på de vägar vi ännu inte gått.