Dd

En och en är vi oskrivna noter på notblad, melodisnuttar, som väntar på att spelas, sjungas, dansas, tillsammans med allt och alla, Verklighetens vaggvisa som väcker oss till liv.

Dd

Må minnenas fyrverkerier lysa upp vårt inre med behagfull värma så att vi förmår förnimma framtidens försiktiga viskningar.

Dd

Allra käraste verklighet! Du lägger ribban. Vare sig vi är i vardagströskelklassen eller i häftighetshöjdlaget hoppar vi rätt in i Dig oavsett om vi klarar det eller ej.

Dd

Att mitt i allt ana en hjälpande hand som har sina rötter i ett öppet hjärta och sinne.

Dd

Att också uppmärksamma det som blir över. Det som varken är till nytta eller nöje. Och sen lämna det i glömskan möjlighetsmull.

Dd

Även dom av oss som är i djupaste mörkret kan sätta ord på ljuset.

Dd

Allra käraste Verklighet! Dina knoppar finns överallt!