Dd

Vad är det nu vi menar med allt vårt prat om alla? En vacker dag kommer vi att förstå det allihopa.

Dd

Vårt liv äger rum i ett större liv. Vi äger det inte. Det äger oss. Vi kan inte begripa det. Vi bjuds att bli gripna av det.

Dd

Det finns ett utrymme som alla längtar efter. Både de som har och de som inte har. Att ta boning i sig själv. Då tar vi inte plats för andra.

Dd

Hoppet driver mot land likt drivved i hopplöshetens ocean. Söker också en strand en glöd i vårt inre.

Dd

Våra minnen är som vägmärken på de vägar vi ännu inte gått.

Dd

Det var en gång en människa som tyckte att det var så förargligt att hon hade en skugga att hon bara gick ut i molnigt väder. När hon aldrig blev påmind om att skuggan alltid är utanför oss var det som den drog sig allt längre in i henne.

Dd

Gryningar och skymningar påminner oss om att vi är gränsvarelser mellan ljus och mörker, trasighet och helhet, evighet och tid.